Författaren Camilla Lagerqvist verkar smyggilla lokalhistoria. Hon väver ofta in verkliga saker som hänt här eller där. I boken Försvunnen hamnar vi i Uppsala, till och med i Örsundsbro en sväng.

Under första halvan av 1900-talet började man intressera sig för hygien mer än någonsin förr. Det blev väldigt inne att tvätta sig, städa och hålla efter för att bättre skydda sig mot sjukdomar och elände. Somliga intresserade sig så mycket att de trodde att man också kunde rensa och röja bland människor. Somliga var bättre och "renare" än andra. Det syntes ofta utanpå, trodde man. Därför fotograferades och mättes kroppar. Allt för att skilja människor åt. Peka ut sådana som var dåliga och onödiga.

Rasbiologiska institutet i Uppsala var ett ställe där man ägnade sig åt att bunta ihop och plocka bort. Det fanns alltså på riktigt en gång i tiden. Dit tvingas huvudpersonen Disa styra sina steg efter att hennes morfar spårlöst går upp i rök. De tillhör så kallade resande folket, människor som klassas som sämre. Disa bor på ett barnhem och hennes framtid ser ganska dyster ut. Som ljusbloss i mörkret har hon vännerna Albin och Ville. Tillsammans försöker de lösa den kusliga gåtan med morfar, som visar sig brutalt ha rövats bort. Blir värsta deckarspänningen av alltsammans. Lyckas de? Utan att avslöja för mycket verkar det komma en fortsättning...

Det figurerar många namn och personer, det gäller att vara vaken när man läser. Men håll i hatten, du kanske sträckläser hela natten!